I mitt renskötarsamhälle går vi till domstol i snitt en gång i månaden, i olika frågor, allt från mindre till större. Det vi har upplevt är att de framgångsrika fallen är de där besluten är kopplade till kunskapsbaserad forskning som bygger på samskapande.

Jag är här och talar om den typ av kunskap som domstolen kan förstå, den typ av kunskap som de kan reflektera över i domsluten, och som kan översättas till juridiskt språk. Det är en fängslande process när man ser hur domarna plötsligt reagerar: “Jaha, okej! Det är det det handlar om!” Det är fascinerande att se dem då förstå varför forskning baserad på samskapande är annorlunda än ett ensidigt forskningssätt och vilken faktisk effekt det har, och att de sedan grundar sitt beslut på den forskningen.

Det är en väldigt konkret nivå utifrån mina egna erfarenheter, och jag tycker att mitt arbete i Samerådet är att bygga broar genom samskapande, vilket i grunden är vetenskapsdiplomati. I mina ögon är samskapande ett sätt att trygga urfolks rättigheter att finnas till. Det är en grundläggande hörnsten i detta, och jag tror att samskapande är en investering i framtiden.